norasmamma

Förra veckan var aningens tumultartad med tråkiga och chockerande besked mest både nu och då. Det var skönt när torsdagen var över och likaså jobbveckan.

 

I fredags skulle vi åka till Mörlunda och kolla soffa, när vi kommer dit är det stängt! Möbelmässa i Stockholm... Tack för den liksom! Åkte till Vimmerby istället och kollade, så det blir nog soffa på Materialmännen istället. Orka åka till Mörlunda en gång till...!

 

N var lite halvrisig, och det var kallt och ruggigt, så ingen shopping, bara mat och sen åkte vi hem. Han låg i soffan resten av dagen typ och började få feberkänningar, så lördagen blev väldigt lugn, och tidigt på söndagen när Nora kom över hade jag också feberkänning, och runt åtta när vi vaknade nästa gång hade vi feber alla tre, riktigt risiga... Fram till i tisdags har vi mest sovit och försökt att iaf äta något, även om vi inte direkt velat. Igår var ganska ok, och idag är iaf jag och N feberfria, Nora kör lite varannan dag, men hoppas att det var sista rycket för henne idag, fast hon började vara rätt täppt i näsan...

 

Hoppas vi är friska till helgen, för då händer det roligheter. Afternoon tea hos en vän på lördag på dagen, mellomys med vänner på kvällen och sen fira mamma på söndag. Fullt ös, ingen vila där!

 

Något tumultartat blev det även den här veckan av olika orsaker, men det ska nog bli bra det med.

 

Nu ska jag sova, tror jag, om det går... Somnade i soffan med Nora förut när jag skulle se Antikrundan... men ett försök iaf. Fast jag borde duscha först, men det får bli imorron!

Det är lite förändringar på gång på Noras förskola, lite förflyttning av barn, mest för att det är nya barn på gång, och jag insåg idag att trots att jag är nöjd över att det inte är Nora som behöver flytta på sig (det kommer hon göra tids nog iaf), så har jag börjat jämföra barnen på ett sätt som jag inte tycker om... Barn är olika, barn lär sig saker olika fort, har ett barn syskon kan det hända att hen lär sig fortare för det, har ett barn inte syskon kan det också hända att hen lär sig saker fortare för att det har föräldrarnas fulla uppmärksamhet, osv... Det är alltså väldigt individuellt och det vet nog alla som nån gång kommit i kontakt med barn...

 

Nora är nog en ganska ordinär 2,5-åring, men när jag ser andra som kan klä av och på sig själva, som äter utan att kladda en massa, som somnar själv i sängen om kvällarna, som inte äter välling, mm, då kan jag inte låta bli att fundera... och det ger en dålig magkänsla. Inte för att jag är orolig för att hon inte följer utvecklingen, utan för att tankarna stressar mig...

 

Jag är ju såklart partisk, men vår dotter är en alldeles fantastisk människa:

 

Som kan hela Bä bä vita lamm och som sjunger Heja Bamse så det skallrar i fönsterrutorna.

 

Som ger världens gosigaste kramar och jordens blötaste pussar.

 

Som klarar trappan upp och ner utan problem.

 

Som kan sitta med en bok och läsa - länge.

 

Som fixar surfplattan utan problem.

 

Som pratar dagarna i ända, och vi förstår det mesta hon säger.

 

Som älskar att vara ute i snön.

 

Som dukar bordet när vi ska äta med lite hjälp, och som gärna vill "lälpa till dig, mamma" oavsett vad det gäller i köket.

 

Som somnar på mig i soffan nästan varje kväll  efter välling och tandborstning och sen bär jag in henne till hennes säng, där hon sen sover tills hon vaknar, ibland är klockan bara 23 och jag inte ens hunnit lägga mig när hon kommer över till vår säng, ibland är klockan 7 och det är morgon.

 

Som kan räkna till 10, men hoppar över 3 och oftast blir det 1,2,4,8... men ibland blir det rätt.

 

Som börjar koppla ihop färger med deras namn, men oftast är alla färger "grön"... eller gul.

 

Som ska sitta på toan, men kommer det något däri är det än så länge en lyckträff.

 

Som älskar att dansa, och med att dansa menar hon att vi ska sätta igång kinectet och dansa framför tv:n.

 

Som älskar att måla, och det påminner mig om att jag lovade köpa vattenfärg, för hon vill måla med pensel.

 

Som gör Give Me Five när vi gjort något bra, som att baka sockerkaka i eftermiddags.

 

Som är alldeles underbar och hon förgyller verkligen våra dagar, trots att det även är en hel del skrik och trots, och även om jag har dessa tankar om jämförelse i skallen just nu är jag ändå rätt nöjd över att hon är kvar där hon är, för hon är inte redo för något annat än, och jag hoppas att tankarna lämnar mig ifred om några dagar, för den här känslan gillar jag inte...

 

Nu ska jag komma i säng, för jag är trött och risk finnes att jag börjar fundera ännu mera, och det orkar jag inte...

 

Natti natti!