norasmamma

Det är lite förändringar på gång på Noras förskola, lite förflyttning av barn, mest för att det är nya barn på gång, och jag insåg idag att trots att jag är nöjd över att det inte är Nora som behöver flytta på sig (det kommer hon göra tids nog iaf), så har jag börjat jämföra barnen på ett sätt som jag inte tycker om... Barn är olika, barn lär sig saker olika fort, har ett barn syskon kan det hända att hen lär sig fortare för det, har ett barn inte syskon kan det också hända att hen lär sig saker fortare för att det har föräldrarnas fulla uppmärksamhet, osv... Det är alltså väldigt individuellt och det vet nog alla som nån gång kommit i kontakt med barn...

 

Nora är nog en ganska ordinär 2,5-åring, men när jag ser andra som kan klä av och på sig själva, som äter utan att kladda en massa, som somnar själv i sängen om kvällarna, som inte äter välling, mm, då kan jag inte låta bli att fundera... och det ger en dålig magkänsla. Inte för att jag är orolig för att hon inte följer utvecklingen, utan för att tankarna stressar mig...

 

Jag är ju såklart partisk, men vår dotter är en alldeles fantastisk människa:

 

Som kan hela Bä bä vita lamm och som sjunger Heja Bamse så det skallrar i fönsterrutorna.

 

Som ger världens gosigaste kramar och jordens blötaste pussar.

 

Som klarar trappan upp och ner utan problem.

 

Som kan sitta med en bok och läsa - länge.

 

Som fixar surfplattan utan problem.

 

Som pratar dagarna i ända, och vi förstår det mesta hon säger.

 

Som älskar att vara ute i snön.

 

Som dukar bordet när vi ska äta med lite hjälp, och som gärna vill "lälpa till dig, mamma" oavsett vad det gäller i köket.

 

Som somnar på mig i soffan nästan varje kväll  efter välling och tandborstning och sen bär jag in henne till hennes säng, där hon sen sover tills hon vaknar, ibland är klockan bara 23 och jag inte ens hunnit lägga mig när hon kommer över till vår säng, ibland är klockan 7 och det är morgon.

 

Som kan räkna till 10, men hoppar över 3 och oftast blir det 1,2,4,8... men ibland blir det rätt.

 

Som börjar koppla ihop färger med deras namn, men oftast är alla färger "grön"... eller gul.

 

Som ska sitta på toan, men kommer det något däri är det än så länge en lyckträff.

 

Som älskar att dansa, och med att dansa menar hon att vi ska sätta igång kinectet och dansa framför tv:n.

 

Som älskar att måla, och det påminner mig om att jag lovade köpa vattenfärg, för hon vill måla med pensel.

 

Som gör Give Me Five när vi gjort något bra, som att baka sockerkaka i eftermiddags.

 

Som är alldeles underbar och hon förgyller verkligen våra dagar, trots att det även är en hel del skrik och trots, och även om jag har dessa tankar om jämförelse i skallen just nu är jag ändå rätt nöjd över att hon är kvar där hon är, för hon är inte redo för något annat än, och jag hoppas att tankarna lämnar mig ifred om några dagar, för den här känslan gillar jag inte...

 

Nu ska jag komma i säng, för jag är trött och risk finnes att jag börjar fundera ännu mera, och det orkar jag inte...

 

Natti natti!