norasmamma

I våras, när jag började ta tag i mitt liv igen och jobba med vikten, då var det bara "nä, nu får det vara nog! Så här vill jag inte ha mitt liv!". Nu... vart fasen ska jag börja? Är jag sugen på choklad så tar jag ett par bitar, är jag lite kvällshungrig slänger jag ihop ett par knäckebröd med alldeles för mycket smör och pålägg... Jag måste skärpa mig! Är på väg åt helt fel håll. Ny resa bokad till hösten och de överflödiga kilona ska bara bort tills dess, så är det bara! Hade ca 2,5 kg kvar i september när vi åkte i fjol. Jag grämer mig inte över dem, absolut inte, för jag var nöjd över att inte ha mera kvar, men sen efteråt... När latmasken aldrig kröp ur och jag gjorde aldrig nåt försök att jaga ut den heller, det är jag sur på mig själv över...

 

Jag skyller inte på snön, det gör jag verkligen inte, men jag var så sugen på att börja springa lite smått, att cykla lite, men när vägarna är glashala, så vågar jag inte springa, mina fotleder är alldeles för glappa, och eftersom jag är ganska otränad, så har jag heller inte så mycket muskler som hjälper dem just nu... Ytterligare ett skäl till att börja röra sig mera... Har ont i ryggen från och till, eller rättare sagt blir trött i ryggen och då belastar jag fel och då får jag ont. Där har vi ett skäl till att fortsätta röra på mig. Cykla kan jag ju bara glömma, så det tänker jag inte ta upp... Så jag SKA ta tag i min träning, men först ska jag börja jobba på kosten. Jag vet vad jag måste göra, så det är bara att ta tag i sitt liv och utesluta vissa saker igen. Var ganska duktig precis efter nyår, gjorde en liten kickstart där faktiskt, men nu är det bara bedrövligt. Tänkte att om jag skriver det här, så är det iaf nån mer som läser det, och kanske kan fråga lite då och då hur det går, och då skäms jag ju om jag inte gör något.

 

Gjorde en så klantig grej igår, att jag knappt ville tala om det för kollegorna när de frågade vad jag gjort på handen för att jag var så omplåstrad...En julstjärna i metall tyckte det var en bra idé att trilla i golvet när jag skulle ta ner den, men eftersom jag skulle fånga den just då, så hamnade den i min handsida istället... Blödde liiite (läs rätt mycket, läs rannblödde), och om nån vetat vad jag gjort just då, så kanske någon talat om för mig att en sjukvårdskunnig kanske skulle kolla på det, men nu var det ingen i närheten och jag plåstrade om mig själv. Tog ett tag innan det slutade blöda, och ont som satan gjorde det, men idag glipar det inte iaf och jag har undvikit att blöta ner det, så det ska nog fixa sig det här också :-)

 

Nu ska jag försöka ta mig samman och sätta ihop en personlig almanacka. Dyr som skrutt, men så värt :-)