norasmamma

Ja, det är väl vad livet består av och att det därför är så kul att leva för det mesta. Nu har det dock inte varit så himla kul. Var ju hemma en vecka med ryggont, veckan efter det fick Nora feber och var hemma nästan hela veckan. Förra veckan var vi friska och kunde jobba och vara på förskolan som vanligt. Den här veckan var febern tillbaka... *suck* Hämtade henne med 38.7 i feber i måndags, och sen blev det bara värre. I torsdags ringde jag vårdcentralen, och vi fick komma dit. Misstänkt halsfluss, rodnande hörselgångar och förhöjd crp löd domen. Proverna visar inte på infektion, men hon fick penicillin iaf, för läkaren tyckte inte att barn skulle lida i onödan. Sen ringde hon igår morse (aldrig varit med om att nån läkare gjort förut) och kollade läget, hur hon mådde, hur natten hade varit, om det tillkommit något annat och avslutade med att hon hoppades att hon blev frisk snabbt. Det blev hon, kan jag säga, för redan igår em hade vi vår vanliga lilla tjej tillbaka. Tror hon försöker ta igen det hon missat tidigare i veckan, för hon är överallt...! Idag har hon börjat äta igen också, och i em ska vi gå ut för första gången på flera dagar...!

 

Hittade nyss en blogg som gav lite perspektiv på tillvaron. En liten go tjej som blev en ängel i december förra året pga sjukdom. Jag får tårar i ögonen bara av att tänka på bilden jag såg. Så go och så glad och påminde så mycket om Nora när hon var lite mindre, och jag kan bara tänka mig smärtan, sorgen och saknaden... Det gör ont i hela mig bara av att tänka på det och jag har mitt barn kvar hos mig... Då är lite feber och halsont en fjärt i rymden... Ska krama henne lite extra när hon vaknar om en stund.

 

Död och sjukdom kommer alltid att beröra, framförallt när det gäller barn, men sen Nora kom mår jag nästan dåligt av det. Jag har blivit jättekänslig. Kanske för att jag inte bara ska skydda mig själv längre, utan även mitt barn, och vissa saker går inte att skydda henne ifrån... och den tanken skrämmer ibland.

 

Nu är hon vaken, så nu ska jag gå och krama på henne. Jag är inte färdig här, men det får bli en annan gång, eller inte alls..

 

(Och här tänkte jag lägga in en bild, men eftersom blogg.se inte vill samarbeta, så skiter jag väl i det...)