norasmamma

... för många tankar i skallen för att det ska vara riktigt nyttigt... En del kanske är det, andra ältar bara, och några äter lite på mig... El äter är väl fel, för det känns inte som negativa tankar, bara lite jobbiga, jag vill inte riktigt tänka dem klart  på nåt vis. Och när jag inte tänker en tanke klart, då stannar den kvar, och då äter den lite...

 

Nyttiga tankar...? Ja, att jag vill göra ett bra jobb när jag börjar efter nyår, fast jag kanske egentligen vill göra något annat, men nu är det som det är, och så får det vara ett tag till. Finns inga möjligheter att studera med studielån just nu, och några utbildningar som betalas av kommunen kan jag ju bara glömma ett tag till. Ska vara om regeringen skjuter till pengar som till lektorsutbildningen, men just nu är det inte så. Så jag stannar där jag är, bidar min tid och kanske kanske kan jag lyckas få till nån av de där författarämnena som ligger och gror.

 

De ältande... ja a. Det slog mig ikväll faktiskt att för två år sen var jag nog fullständigt omöjlig att ha att göra med... I slutet av vår IVF och jag mådde nog skit på alla sätt och vis. Minns att det var äggplock som om två dagar, jag var fruktansvärt öm och svullen om magen, psyket var kaos, det fanns liksom inte på kartan att det skulle misslyckas, plus att vänner hade fått dåliga nyheter bara några dagar innan. Allt var verkligen kaos. Till råga på allt blev det snöstorm, skulle vara i Linköping 7:30 på morgonen, minns att vi åkte före kl 5 el strax efter och hoppades att väglaget inte var så taskigt så vi skulle bli sittande nånstans... I Södra Vi snöade det så vi knappt såg vägen, N muttrade och styrde och jag satt tyst bredvid, vi kom upp och vi hann i tid. Äggplocket gick bra, 12 ägg blev det. Skitväder dagen efter oxå, jag hade ont, fick inte göra något, N svor och skottade snö och så ringde telefonen på fm. Jätterädd innan jag såg numret, var så himla rädd att det skulle vara Linköping och att det inte blivit nåt. Det var det inte, det var K, som inte vågade åka hem på dåliga och oplogade vägar, så hon undrade om hon fick sova hos oss. Självklart, och så grymt skönt, för då fick jag nåt annat att tänka på. Så på så vis var snöstormen det bästa som kunde hända. Dagen efter åkte vi till Linköping och satte in embryot som sen skulle bli Nora.  Då började världen landa igen, men det var mycket prat om skolnedläggning och förändringar redan då, så på jobbet var det gungfly... Så det var så skönt att 14 dagar senare testa positivt :-) På nåt sätt visste jag redan där och då att det skulle gå vägen, det var bara en känsla jag fick den där tisdagskvällen när plusset på testet kom fram redan innan jag lagt det ifrån mig på handfatet. Och det här är så glasklart fortfarande efter två år. Visserligen ingen jättelång tid, men det hinner ju hända en del... Det här är nog den tanken som tar störst plats hos mig just nu. För även om mycket var oklart och jobbet gungade och lite annat, så var det sån grym känsla att se det där plusset. Sen behöver vi ju inte prata om den julen, för så pinkigt har jag nog aldrig mått i hela mitt liv...

 

Men den här julen är hela jag helt julpirrig, det är ganska många jular det kändes så. Alla julgardiner och stjärnor i fönstren är redan på plats och jag skiter i om andra tycker att det är tidigt, för i år ska jag suga ut så mycket som möjligt ur julen. Äter pepparkakor med mögelost, dricker glögg, lyssnar på julmusik, det har jag gjort ett par veckor nu. Nu väntar jag på julradion som drar igång den 1 dec, jag längtar till radion börjar spela julmusik lite mer frekvent, jag vill skicka iväg våra julkort, göra julgodis, få Nora att förstå allt det speciella med julen, det magiska och skimrande... Åh, nu trängs orden och jag får inte fram det jag vill, och jag girat ut på ett sidospår. Det här är visserligen oxå en tanke i huvudet just nu, men trots att det är den fattigaste julen på många många år, så bryr jag mig inte så mycket om det, jag vill bara ha julkänslan, dofterna, värmen...

 

De jobbiga tankarna då? El jobbiga och jobbiga, det är de inte egentligen och just nu får jag inte fatt i nån sån tanke, för jultanken slog undan dem. Fast visst, tanken på Nora på förskolan efter jul är inte helt angenäm, samtidigt som jag tror att vi behöver det, både hon och jag. Jag behöver jobba, hon behöver mera aktivitet och stimulans... Men eftersom det inte direkt är nån drömsits på förskolan är just nu, så kan jag ju inte låta bli att fundera på hur det kommer att bli...

 

Nej, släppa tankarna, plocka ur diskmaskinen, hänga upp mattan jag tvättat, torka håret och komma i säng..

 

Natti natti!