norasmamma

... att jag är totalt dum i hela huvudet och går på vad som helst...?? Jag avskyr när saker och ting inte blir som det är tänkt... Antar att alla blir mer el mindre besvikna, men jag måste, för att inte bli alltför besviken, intala mig att det kanske inte blir som tänkt el att det kan bli ändrade planer... Två gånger på ett par dagar har jag insett att det inte kommer bli som det var tänkt från början... Den ena saken borde jag ha förstått och intalat mig själv att det är bara att glömma, för med den personen inblandad så blir det ofta förändringar av det ena el det andra slaget... Det andra var mera förvånande el hur jag ska säga, så där brydde jag mig inte ens om att intala mig nåt annat, det bara skulle bli... Döm om min förvåning när inte heller det blir som det var sagt från början... Så här sitter jag nu och känner mig både besviken och mer än lovligt dum som litar på folk och tror att man kan planera saker... Icke!

Jag vet, saker och ting kan ändras, ibland får jag ju själv ändra oxå, men jag försöker låta bli, el åtminstone ändra så att saker och ting kommer bli av på ett el annat sätt... För jag vet ju själv hur besviken jag blir när förändringar till det sämre sker...

Ibland måste ju även jag göra människor besvikna, för att jag trott en sak, el varit tidsoptimist el nåt annat, det är inte så himla kul att vara den som ändrar heller, jag vet det, men... Äsch, jag håller på att sno in mig i nåt som jag inte hittar ut ifrån igen... Tappade lite tråden där oxå, för det här var en sån tanke som jag var tvungen att få ur systemet, och när jag väl fick det, så la sig känslan... Det är fortf tråkigt och vi får väl se vad som händer imorron... Den första besvikelsen kan jag inte göra så mycket åt, men den andra får vi väl se vad som händer med...

Nu ska jag gå och lägga mig, för jag är dyngtrött...